29 apr Min upplevelse av 10 dagars tystnad och meditation på Dhamma Sobhana Vipassanacenter i Ödeshög
För ett knappt år sedan fick jag rådet av en av mina handledare att sitta en 10-dagars Vipassanameditation, om jag ville kliva ett steg djupare in i mig själv. Jag hade under en längre tid närmat mig tanken på att detta var nästa steg för mig. Att utmana mig i att ytterligare träna på att släppa kontrollen, lämna över och utmana mina sista demoner. Jag undersökte förutsättningarna och funderade på när det skulle passa in i schemat. Tillslut gjorde jag slag i saken och anmälde mig, bakslag, det var redan fullt. Idag är jag dock tacksam för att det inte blev i somras, jag var i total obalans och i sorg efter ett uppbrott ur en långvarig kärleksrelation.
Vid nästa möjlighet hängde jag på låset och blev antagen till kursen som gick över nyår. Kunde inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta 2017 och börja det nya året, 10 dagar i tystnad och 10.5 timmar meditation om dagen, det borde rimligtvis komma något fruktbart ur denna prövning.
Vipasanameditation är en av de äldsta meditationsteknikerna i världen och det påstås att Buddha fick sin upplysning genom denna teknik. Det anses ta minst 10 dagar att lära sig tekniken, vilket är orsaken till att kursen bygger på 10 dagars fokuserad meditation (10.5 tim per dag) och tystnad. Det finns även kurser som är 20, 30, 45 eller 90 dagar.
Jag tog tåget ner till Mjölby och blev upphämtad med buss tillsammans med ett gäng andra medmeditatörer. Det var överraskande med så många unga deltagande, fantastiskt att redan vid ung ålder våga och vilja vända blicken inåt och för att utforska och förstå vem man är. Det var ungefär 40 kvinnor och 40 män, tydligt separerade.
På kvällen, dag 0 fick vi en genomgång och sedan börjar den ädla tystnaden kl 20.00 och pågick till dag 10, då tystnaden bröts innan lunch, efter tydliga instruktioner.
Verksamheten är ideell och det finns ca 176 center runt om i världen, alla som jobbar på centret är där ideellt. Kursen är gratis men om man vill går det att lämna en donation.
Kost och logi är enkel, men väl genomtänkt och alla förväntas följa det strikta schemat och acceptera de regler som finns, framförallt tystnaden, icke-kommunikationen mellan meditatörerna och respekt för varandras processer. Det finns 2 lärare och några managers som är behjälpliga vid behov.
Det kändes lite konstigt att inte kommunicera med sin rumskompis men jag vande mig efter några dagar, alla gick ganska snabbt in i sin egen bubbla. Jag åkte ner till Dhamma Sohbana-centret med 3 föresatser, att leva i acceptans, att släppa taget och en önskan om att komma till förlåtelse och försoning av mig själv.
Kan inte säga annat än att första dagarna var ett stålbad, att sitta stilla och meditera så många timmar per dag var väldigt utmanande, både fysiskt och mentalt. Det var otroligt jobbigt att upprätthålla koncentrationen, speciellt som det gav väldigt lite utdelning de första dagarna.
Jag har testat en hel del olika meditationstekniker genom åren och tack vare att jag även har gått i många timmars hypnos-terapi så förstod jag ganska snabbt hur tekniken fungerade och vilka fantastiska effekter Vipassanameditation ger. Kan närmast förklara det som en djupt renande och läkande självhypnos.
Tekniken går ut på att leva i Dhamma, vilket betyder naturlagen. Man lär sig att följa med i flödet och hantera både med och motgångar på samma sätt, inte bejaka begär och inte hänge sig åt ältande, kämpande och motstånd, båda ger upphov till lidande. Följa naturens gång, hur allting hela tiden uppstår och försvinner, uppstår och försvinner, Annicca.
Jag jobbade hårt dag 4 med att försöka förstå hur jag skulle kunna få tag på skulden som jag visste fanns kvar i min kropp, men inte lyckats rensa ut det sista av. Har försökt på många olika sätt de senaste åren. Hittade skulden som naturligtvis låg som ett svart kletigt täcke över skuldrorna, rensade och rensade tills det kändes rent. Just då hände inte så mycket mer än att jag upplevde en renhet och smidighet runt skuldror och nacke.
På kvällen fick jag en makalös belöning, jag såg bilder av hur jag reparerade mitt eget hjärta som droppade av blod och var delvis ihopsjunket. Jag landade i en djup andlig upplevelse och en total förlåtelse. Alla år av kämpande, lidande, offer, spelades upp samtidigt. Jag fullständigt badade i ljus och kärlek, en total renhet av hela mitt väsen. En djup förståelse för att jag inte är mina tankar, känslor och handlingar utan något mycket större. Jag är både ingenting och allting, det finns ingen botten, inget slut, ingen början, allting bara pågår i ett oändligt flöde. Eckhart Tolle kallar detta för det omanifesterade.
Efter denna dag blev det en riktig ”lucköppning”, det var många gamla lagrade minnen som uppenbarade sig, ända ner till att jag föddes, helt makalösa upplevelser. Fantastiskt att få bekräftat det jag själv skriver om i min bok, allting lagras in i vår hårddisk och påverkar oss på olika sätt. Inte minst, jobbiga känslomässiga händelser som ofta har lagrats in i kroppen i form av skuld och skam och sedan styr våra beslut och ickebeslut.
Buddha benämner dessa inlagringar som Samkaras, minneskort. Jag har kallat det för virus i hårddisken i boken ”Res Dig”. Det är magiskt och fascinerande hur vi har förmåga att läka oss själva på detta djupa djupa plan.
För varje dag som fortlöpte kom jag till nya fördjupade insikter om mig själv. Gamla illusioner och sanningar som inte längre gäller, en total uppgradering av mig själv. Några väldigt gamla ”sanningar” lämnade mig, som att jag är depressiv, tungsint och lat. Under många år har jag i perioder känt mig väldigt låg och tung, många dagar har jag haft svårt att komma ur sängen och under vissa månader har jag bara tagit mig fram genom disciplin och tvång. Allt detta lämnade jag bakom mig i Ödeshög. Jag känner en stark kärlek och ett ljus som omger mig. Jag upplever en renhet och självklarhet som är ny.
Så nu vågar jag inget annat än att meditera morgon och kväll för att vara kvar i min nya version av mig själv, som är oändligt skönare och behagligare än den gamla.
När jag kom tillbaka fick jag frågan om jag skulle kunna göra det igen. Svaret är enkelt, Jag längtar till nästa gång!
