17 sep 18 år av nykterhet
18 års nykterhet är kanske inte så mycket att fira, men för mig höll alkoholen på att ta livet av mig och sänka min familj. Min exman Johannes (far till mina barn) dog i sjukdomen alkoholism i juli och som vi vet, så är han inte ensam, det är fler alkoholister som dör i förtid än som blir nyktra.
Därför känns nykterheten extra viktig och skör i år. Jag känner mig djupt tacksam över att jag hittade tillbaka till livet, att vara fast i ett beroende är vidrigt, förnedrande och förgörande, både för den beroende och de anhöriga.
Jag minns väldigt tydligt den dag jag träffade Johannes, både han och jag var 24 år, han var snygg, skarp, rolig och full med idéer som han ville förverkliga. Han kom med sin ständige följeslagare Arco, en fantastisk schäfer ifrån flygvapnet som han var fodervärd till. Jag var blyg, osäker och totalt omedveten. Vi renoverade hus, jagade i naturen utanför och drömde om hur livet skulle bli. Ingen hade nog gissat att jag skulle krascha i min alkoholism året jag fyllde 40 år och att han aldrig skulle hinna bli den han var meningen att bli. Vi fick två underbara flickor som växte upp i skuggan av alkoholen. Jag hatar ofta alkoholen, vad den gör med människor, hur den förändrar och deformerar hjärna, hjärta och själ. Ändå så tillåts den att ta så mycket plats i vårt samhälle idag.
När min ena dotter fyllde 16 år så tog hon ordspråket ”Jag flyger med egna vingar”. Det har både hon och hennes syster gjort, ifrån ung ålder, de tvingades bli vuxna i förtid, pga av föräldrar som inte klarade av att vara föräldrar. Min starkaste sorg idag är just detta, att jag var så lite närvarande när de växte upp. Jag önskar att jag hade varit mer medveten, att jag hade fått hjälp tidigare. Därför är det så viktigt att vi vågar ställa oss i vägen när vi ser att det finns problem i en familj, att våga fråga och vara obekväm. Det sås ett frö någonstans, det kan ni vara säkra på. Alkoholism är en familjesjukdom, den drabbar alla i familjen och om inte barnen i familjen får hjälp tar de med sig sina överlevnadsstrategier in i vuxenlivet, i alla sina relationer och arvet går vidare till nästa generation.
Jag är stolt över min egen resa och jag är oändligt tacksam att jag har fått med mig mina fina, fantastiska döttrar i processen. Tillsammans har vi lyckats med att försonas, förlåta och hitta styrkan att gå vidare, enade som familj.
Idag har jag ett nära samarbete med www.tryggabarnen.org, som hjälper barn och ungdomar som har vuxit upp med beroende eller psykisk sjukdom, det känns fantastiskt att få ge tillbaka.
Idag när jag fyller 18 år som nykter alkoholist kan jag stolt säga att jag också flyger med egna vingar, känslomässigt, ekonomiskt och själsligt/andligt. Jag älskar livet, älskar att vakna på morgonen och vara fräsch i knopp och kropp. Tack livet för att du valde mig, tack Mamma, Mathilde, Michaela och Lennox, tack Mix för att du räddade mig!
Lever i tacksamhet, en dag i taget.
