01 apr ”Det är aldrig okej att min mamma dricker”
Ett utdrag ur boken Res Dig! Läk ditt medberoende. Jag träffar ofta ”Vuxna barn”
som vuxit upp med missbruk som berättar hur deras föräldrar inte förstår varför de
reagerar så starkt på om de dricker ett glas vin eller två, när en av dessa föräldrar
(eller båda) har haft ett alkoholproblem. Läs gärna hur det känns för dessa barn,
även när de är vuxna.
”Det är aldrig okej att min mamma dricker”
Absolut hade min mamma kunnat dricka igen efter att hon blivit nykter, men då hade
hon dött och tagit halva mig med sig. Jag har vuxit upp med två stycken föräldrar
som drack för mycket och vet om att det är en omöjlighet för båda mina föräldrar att
någonsin dricka igen. Inte på grund av att de kanske inte skulle kunna hantera det
igen, utan för mig.
När jag var fem år gammal förstod jag att det var det som mamma drack som gjorde
henne ledsen och sårbar. Jag blev förälder till min mamma redan som barn och
förstod att det var min uppgift att ta hand om henne. Jag gjorde som hon gjorde och
jag kände som hon kände. Jag försökte hitta en lösning på problemet genom att vara
alla till lags hemma, inte säga så mycket och absolut inte ställa till bråk. Efter flera
vändor på behandlingshem och en del smärtsamma år senare slutade min mamma
dricka, för där och då hade hon två val, sluta eller dö.
Jag blir fruktansvärt arg när jag läser artiklar som säger att det är möjligt för en
alkoholist att börja ”dricka normalt” igen. Att mamma skulle sluta dricka var det
mindre problemet, det var hennes relation till oss barn som var svårast att reparera.
Det tog många år innan vi kunde lita på henne igen och inte minst när det gällde
alkoholen. För vissa människor är den ett dödligt gift, en allergi som aldrig går att bli
av med. Jag är fortfarande idag, trots min mammas 15 år av nykterhet, inte ens
bekväm med tanken på att hon skulle dricka alkohol igen. Då hade hennes liv varit
över och även mitt. Det skulle vara ett svek, som om hon smutskastade hela vår
relation. Fan för den personen som säger till min mamma att det skulle vara okej att
ta ”ett glas vin”. Det glaset vin skulle vara hejdå till all tillit, trygghet och förtroende.
Varför ska man intala alkoholister att det skulle vara okej att dricka igen? Att få in fler
personer i vård? Varje gång min mamma kom hem från en runda på behandlingshem
var hela min barnkropp fylld med hopp ända ner till tårna och ut till fingerspetsarna.
Min mamma var tillbaka och allt skulle bli bra. Men sen när jag hittade henne nere på
köksgolvet en måndagskväll helt hjälplös, var vi tillbaka i helvetet igen. Så snälla, kan
vi göra en gemensam insats och radera idén för alltid ur alla alkoholisters hjärnor,
idén om att de kan dricka igen. Inte bara för deras egen skull, utan för alla de barn
som växer upp med en eller flera föräldrar som dricker för mycket.
Michaela
