18 feb Normaliseringsprocessen hos en dysfunktionell familj
Det skrivs och pratas mer och mer om anhörig/medberoende problematik, vilket är glädjande. Många människor mår dåligt och förstår inte alltid varför. Det är inte alltid man kopplar det till sin dysfunktionella familj och uppväxt där det har funnits missbruk, psykisk sjukdom eller andra problem som skapar dysfunktionella mönster.
De allra flesta som har ett osunt förhållningssätt till alkohol, mat, spel, sex/relationer, shopping, träning m.m. ser inte det själva. Eller så förnekar man det, för sig själva och omgivningen. Om den som missbrukar förnekar, lär sig de anhöriga också att förneka och förminska problemet. Som anhörig mår man kanske dåligt men eftersom problemet eller orsaken förnekas finns det ingen anledning att må dåligt. Förloppet blir en normaliseringsprocess vilket innebär att det som inte var okay eller acceptabelt förr, plötsligt är en normal del av livet. Dessa beteenden och strategier blir den naturliga bilden av tillvaron.
Mina 2 döttrar växte upp i en dysfunktionell familj med föräldrar som drack på ett osunt sätt. Det fanns en överdriven fixering vid alkohol och så småningom utvecklades missbruk i familjen. Den som missbrukar utvecklar också en missbrukspersonlighet, vilket betyder att man blir personlighetsförändrad. Vardagen innehåller lögner, brustna löften, ilske-utbrott, offermentalitet och inte minst känslomässig frånvaro. Dessa beteende mönster lär sig barnen att ta efter, det sker gradvis och ingår i normaliseringsprocessen.
Barn gör inte som deras föräldrar säger, de gör som föräldrarna gör. Dessa ”programmeringar” sitter djupt förankrade hos barnen och det är mönster och strategier som man tar med sig in i vuxenlivet, på arbetsplatsen, bland vänner och i våra kärleksrelationer. Vi vet inget annat.
Jag ser vilket hårt arbete och hur lång tid det har tagit för mina döttrar att synliggöra och klara av att ändra dessa gamla strategier. Att byta rädsla och ilska till tillit och kärlek, för att skapa friska och fria relationer. Idag har vi kunnat mötas på ett nytt plan, med ömsesidig respekt, tillit och förtroende. Jag önskar att fler familjer får möjlighet att göra denna fantastiska resa.
