26 jan Mera reflektioner kring medberoende
Mina egna gamla strategier är återkommande, de ser nästan alltid ut på samma sätt. Jag identifierade dem för många år sedan men samma mönster återkommer om och om igen, viket gör att jag förstår hur oerhört djupt våra barndomsmönster sitter. Min strategi att isolera mig, inte be om hjälp, kan själv, att jag inte är värd, min röst räknas inte, att ta på mig offerkoftan, ja, listan kan göras lång. Dessa tankar föder en destruktivitet som river och sliter i mig, jag krampar och blir helt begränsad. Tack och lov känner jag igen mina mönster, vågar idag möta och gå igenom dem idag, be om hjälp och ta hand om det ledsna förtvivlade barnet som skriker.
I mitt arbete med medberoende möter jag många som bär på en destruktivitet. Ofta är den väl dold med en snygg och fungerande fasad.
Jag tror att en del av oss är mer tungsinta och mörka än andra, då gäller det att bemästra och utmana dessa sidor. Det hjälper inte att gömma dem för de kommer att slå till vid de mest olämpliga tillfällen. Ut och vädra dessa mörka, otäcka negativa tankar. Att våga adressera dem har hjälpt mig och många andra att minska deras intrång och styrka.
Precis som med den fysiska träningen behöver vi praktisera detta ofta, gärna en daglig liten dos för att hålla dem borta. Tränar jag på att underhålla mitt ljus och min egenkärlek blir jag snabbt medveten när det mörka destruktiva tränger på.
Uppsidan med vår destruktivitet är att det hjälper oss att förstå andra, att möta andra och hjälpa dem vidare, fina egenskaper när vi bemästrar våra egna skuggor och demoner.
Min gode vän gjorde en klok reflektion när jag senast var nere i mitt mörker, ”Det där är dina GAMLA tankar och demoner, idag är det på ett annat sätt”. Precis så är det, det var de gamla föreställningarna, idag ser, tänker och känner jag på ett annat sätt, förutom under de korta perioder då jag återfaller i mina gamla mönster.
