10 dec Beroende och Medberoende
Vad lätt det är att åka ner i skammens svarta hål och vilket jobb det är att kravla sig upp därifrån. En oskyldig kommentar från någon träffar rätt i en skamfläck och påminner om hur det var. Omdömeslösheten, obetänksamhet, ansvarslösheten, dömandet, offret, skammen, skulden, ja alla gamla synder och felbeslut rullas upp.
Att försonas med sig själv är en av människans tuffaste uppgifter. Har vi levt ett tag har vi nog alla funderat över om vi kunde ha gjort annorlunda, vi har alla saker vi ångrar eller önskar ogjorda. Men det tillhör livet, att göra fel, att prova, att utforska, att vara nyfiken. Lär man sig inte att utforska och prova är det lätt att bli ett offer och istället utveckla destruktivitet. De destruktiva tankarna och beteenden blir alltmer dominanta, de tar över och gör människan till en dyster varelse där mörkret härjar.
Destruktiviteten utvecklar avund, ilska, bitterhet, rädsla, fördömande, till och med hat för att hålla undan skammen och skulden som trycker på och är ständigt närvarande.
Dessa känslor tar över mer och mer och destruktiviteten i takt med dem. Tillslut har man helt tappat bort sig själv och ser ständigt till att man uppfyller skammen och skulden trots att det är den man försöker att springa ifrån.
Det går inte att bli av med sin historia men det går att göra upp med den och hantera den genom att bearbeta den och sedan lära sig att förhålla sig till den. Hur gärna man än vill så kan man inte göra händelser ogjorda, men genom bearbetning, förlåtelse och försoning blir historien lättare att bära.
