12 aug Sinnesrobönen
När jag inte vet vad jag ska göra, när jag inte kan förändra eller påverka något jag så himla gärna vill tänker jag på Sinnesrobönen. När någon säger bön så refererar jag alltid till något kristet och tråkigt, något bakåtsträvande och påtvingat, jag undrar varför.
Sinnesrobönen
Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden
Vad arg jag blir, jag vill ju just göra det den säger åt mig att jag inte kan. Jag vill förändra människor omkring mig, få dem att sluta, börja eller älska. Jag vill hjälpa, nå hela vägen in i människors hjärta och hjälpa dem känna fint, känna varma känslor. Det är väl mitt sämsta men ändå bästa personlighetsdrag, jag ger till de jag älskar, ibland tömmer jag ut mig själv, vänder ut och in på mig själv och tappar mig själv.
Med hjälp av sinnesrobönen kan jag dra gränsen mellan mig själv och den andra människan, det blir så tydligt vad jag kan ge andra och vad jag kan ge mig själv. Som 15-åring när jag skulle försöka hitta min egen person i ett stort svart hav av misslyckade förebilder hjälpte sinnesrobönen mig, den hjälpte mig att att flytta ut från min mammas ärrade hjärta och kaotiska huvud. Jag hade levt i synergi, vi var ett, samma inte lika. Jag började med den första raden på sinnesrobönen, jag kan inte förändra de omständigheterna jag växt upp i, jag kan inte förändra mina föräldrar. När det sjönk in (vilket tog lång tid) kunde jag röra mig ner mot rad två. Nu var det dags att samla mod, tyvärr fanns det ingen plats jag kunde gå till och köpa mod eller plocka upp det, jag var tvungen att skapa det inom mig. Från tomma luften, hur skapar man mod? Vad består det av?
Självkänsla.
Vad är det jag har som jag kan ge andra? För att hjälpa andra så måste jag först hjälpa mig själv, åhnej. Det här skulle ta tid, jag mådde ju inte bra. Jag tyckte mycket värre om mig själv än mina föräldrar som hade svikit mig. Hur man bygger upp sin egen självkänsla från scratch, jag startade dessutom inte på noll, jag låg back, minuskonto, stod och betalade ränta på lånad självkänsla för att inte ta livet av mig. Min frihet blev allt, det var i min frihet som jag hittade mig själv och min självkänsla, det var när jag fick vara jag och göra precis det som gör mig glad. Med hjälp av modet jag samlade så kunde jag ge tillbaka, jag kunde ha mod att förändra det som stod i min makt – men inte andra människor.
Den viktigaste delen var at förstå skillnaden på det jag var tvungen att bara acceptera (inte förändra) och det som fanns inom min makt att förändra. Som jag tidigare skrev så kan vi inte förändra andra förutom oss själva – vi måste flytta ut ur människorna som vi inte kan rädda. De måste rädda sig själva.
M
