14 apr Mera medberoende, missbruk och tillfrisknande
Jag får ibland frågan, ”Vilka personer är det som tillfrisknar ifrån sitt missbruk eller sitt medberoende”? Jag har sedan länge slutat att gissa eller tro att jag vet vilka som kommer att tillfriskna. Det är ofta inte de som man vid första anblicken tror, även efter en tid är det svårt att säga vem som kommer att må bra i längden . Det är så många olika faktorer som spelar in. Men det som jag ser som en gemensam nämnare, bland de människor som jag har mött och som idag mår bra, är att dessa personer fortsätter kontinuerligt att jobba med sig själva. Det är precis som när vi tränar fysiskt, den bästa träningen är den som blir av, vi behöver träna regelbundet, helst några gånger i veckan. Samma princip gäller när man ska göra en beteende förändring. Först behöver jag bli medveten om att jag mår dåligt, sedan tar jag reda på vad jag kan göra åt det och efter det går jag till handling. Det är handlingen som räknas, inte tanken, ingen har tänkt sig frisk eller vältränad, det går inte med intellektuella förklaringsmodeller, jag måste göra handlingen och fortsätta att underhålla den. Det finns ingen quick-fix, ingen genväg, utan det är disciplin och hårt arbete som gäller. Därför är det lättare att falla offer för något som tillfälligt är en lättare lösning, såsom en liten tablett, lite mat eller socker, alkohol, droger eller något annat som ger en kortvarig flykt och gör att jag kan skjuta upp problemet till sen.
Det finns inget sen utan det är Nu som gäller. De som tillfrisknar från dåligt mående är de som ihärdigt fortsätter, även fast de kanske inte har lust, ork eller vilja just då, man gör det ändå. När jag hade varit nykter i 2 dagar sa min gode vän till mig, ”nu har du klarat 2 dagar, så då kan du klara 2 dagar till” det är precis så det är, fortsätt framåt även om jag inte har lust, gör det bara. Även jag har mina dåliga dagar trots 131/2 års nykterhet och det är då jag har dubbelt nytta av det jag har lärt mig, att göra det jag vet att jag mår bra av, trots att jag inte har lust eller ork. Att gå till gymmet, gå på ett självhjälpsmöte, ta hjälp av en vän som ger mig en spark i ändan eller att ta ett spadtag till i terapiarbete. Jag vet idag att mitt dåliga mående går över, det är något som är en del av livet, bara jag fortsätter att sätta den ena foten framför den andra.
Min ena dotter skrev i bloggen för ett tag sedan, ”antingen går vi under eller så går vi över”, hon väljer att gå över, det gör jag också, en dag i taget.
