08 dec När mamma dricker
Det är aldrig okej att min mamma dricker
Absolut hade min mamma kunnat dricka igen efter att hon blivit nykter, men då hade hon dött och tagit halva mig med sig. Jag har vuxit upp med två stycken föräldrar som drack för mycket och vet om att det är en omöjlighet för båda mina föräldrar att någonsin dricka igen. Inte på grund av att de kanske inte skulle kunna hantera det igen, utan för mig.
Jag växte upp på en gård i Skåne tillsammans med mina föräldrar och min syster. Vårt efternamn var välkänt i byn och alla viskade ”rikemansbarn” bakom min rygg i skolan. Utåt sett hade vi det största huset med flest bilar och grönast gräsmatta. Ett idylliskt barndomshem. Men för mig var det mörkaste helvetet.
När jag var fem år gammal förstod jag att det var det som mamma drack som gjorde henne ledsen och sårbar. Jag blev förälder till min mamma redan som barn och förstod att det var min uppgift att ta hand om henne. Jag gjorde som hon gjorde och jag kände som hon kände. Jag försökte hitta en lösning på problemet genom att vara alla till lags hemma, inte säga så mycket och absolut inte ställa till bråk. Efter flera vändor på behandlingshem och en del smärtsamma år senare slutade min mamma dricka, för där och då hade hon två val, sluta eller dö.
Jag blir fruktansvärt arg när jag läser artiklar som säger att det är möjligt för en alkoholist att börja ”dricka normalt” igen. Anledningen till varför jag skriver det här är för att jag är ett levande bevis på att det är omöjligt. Att mamma skulle sluta dricka var det mindre problemet, det var hennes relation till oss barn som var svårast att reparera. Det tog många år innan vi kunde lita på henne igen och inte minst när det gällde alkoholen. För vissa människor är den ett dödligt gift, en allergi som aldrig går att bli av med. Jag är fortfarande idag, trots min mammas 13 år av nykterhet, inte ens bekväm med tanken av att hon skulle dricka alkohol igen. Då hade hennes liv varit över och även mitt. Det skulle vara ett svek, som om hon smutskastade hela vår relation. Fan för den personen som säger till min mamma att det skulle vara okej att ta ”ett glas vin”. Det glaset vin skulle vara hejdå till all tillit, trygghet och förtroende.
Varför ska man intala alkoholister att det skulle vara okej att dricka igen? Att få in fler personer i vård? Varje gång min mamma kom hem från en runda på behandlingshem var hela min barnkropp fylld med hopp ända ner till tårna och ut till fingerspetsarna. Min mamma var tillbaka och allt skulle bli bra. Men sen när jag hittade henne nere på köksgolvet en måndagskväll helt hjälplös var vi tillbaka i helvetet igen. Så snälla, kan vi göra en gemensam insats och radera idén för alltid ur alla alkoholisters hjärnor, idén om att de kan dricka igen. Inte bara för deras egen skull, utan för alla de barn som växer upp med en eller flera föräldrar som dricker för mycket.
